Genom anslutningsmetoden och kraftanvändning: Vanliga bultar och bultar för brotschade hål. Efter huvudform: Sexkantiga, runda, fyrkantiga, försänkta, etc. Sexkantiga huvuden är vanligast. Försänkta huvuden används vanligtvis där en anslutning krävs.
U-bultar är icke-standarddelar, formade som ett U och gängade i båda ändar för användning med muttrar. De används främst för att säkra rörformade föremål som vattenrör eller arkföremål som bladfjädrar i bilar. Eftersom sättet de säkrar föremål påminner om en person som rider på en häst, kallas de sadelbultar. Efter gänglängd: Helgängad och delvis gängad.
Efter gängprofil: Grov tråd och fin tråd. Grov gänga visas inte i bultmarkeringarna. Bultar klassificeras i åtta kvaliteter enligt deras prestanda: 3,6, 4,8, 5,6, 6,8, 8,8, 9,8, 10,9 och 12,9. Bultar av klass 8.8 och högre (inklusive 8.8) är gjorda av låg-kollegerat stål eller medel-kolstål och genomgår värmebehandling (härdning och härdning), vanligtvis kallade hög-hållfasta bultar. Bultar av klass 8.8 och lägre (exklusive 8.8) kallas vanligtvis vanliga bultar.
Vanliga bultar klassificeras i tre kvaliteter: A, B och C, enligt deras tillverkningsprecision. Graderna A och B är precisionsbultar, medan klass C är en grov bult. För anslutningsbultar som används i stålkonstruktioner, om inget annat anges, är de vanligtvis vanliga grova C-bultar. Bearbetningsmetoderna skiljer sig åt mellan olika sorter, typiskt motsvarande följande: ① Grad A och B bultar har skaft bearbetade på en svarv, vilket resulterar i en slät yta och exakta dimensioner. Deras materialprestanda är 8,8. Tillverkning och installation är komplexa, och priset är högt, så de används sällan. ② Grade C-bultar är gjorda av obearbetat rundstål, med mindre exakta dimensioner. Deras materialprestanda är 4,6 eller 4,8. Skjuvkopplingar uppvisar stor deformation men är lätta att installera och har låga produktionskostnader. De används ofta för dragförbindningar eller tillfällig fixering under installationen
